Ni vet, när alla tror att man mår så himla bra o e så himla lycklig - fast när man inte alls gör det, när allt bara känns skit, när allt man säger o gör bara känns fel..
Då känns allt bara tomt tomt och tomt och man känner sig som den mest ensamna och värdelösaste på hela jordklotet!
En sån period e jag i nu - fan vad det e tungt! Kan de inte bara bli bra?